Jag känner mig rå. Processen har börjat och det är ett faktum (ja, jag hetsar ju, ganska uppenbart). Jag är så j_vla förbannad, trött. Alla tvivel kommer upp, någon rädd liten del som säger "men, ska du inte sluta med det här, du behöver inte..". Men jag vill. Varför är det så jävla tabu att äta nyttigt? Varför kan jag inte få etablera sunda goda matvanor i mig själv och varför kan jag inte få låta bli att tröstäta? Den delen som vill "ta hand" om mig själv säger "gå och ät något så blir du snart på lite bättre humör". Det blir jag garanterat, i fem minuter och sedan börjar dagdrömmandet ta vid igen. Alla drömmar jag vill förverkliga men som jag inte kan för att jag är förbannat själsligt slö, rädd, lat.
Jag gör det här för mig. Och jag tänker stå ut. Jag tänker stå emot. Ända tills trycket lättar och jag blir fri från matpressen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du kommer att fixa detta. Jag känner igen sockersuget. Det finns där hela tiden, fast det försvinner mer och mer för varje dag.
Kram och pepp!
Det är absolut inget fel i att vilja må bättre, sådana tvivel ska man bara försöka skapa av sig när de dyker upp. Det kommer gå ska du se =)
Skicka en kommentar